Nu har jag landat på Kreta och nära Chania. Så underbart och början på en dröm. Jag har nämligen en vision som jag burit på länge. Att vara rörelsefri i mitt arbete. Så just nu lever jag min dröm, men skall bara utveckla den lite mer. Så nu är jag här.

Men hur är det då att vara själv?

Att jag är själv är något jag helt och hållet har valt själv. Detta är en stor utmaning för mig då jag alltid behöver prata någon. En stor social prick som jag är. I går tänkte jag att kommer jag verkligen klara detta, att vara själv vecka?! Men en vecka, vad är det. Jag känner redan nu att detta är behövligt för mig! haha

Anledningen till att jag åker, är att jag skal hitta inspiration att sätta mig ner att skriva nya utbildningar, nya coachning program och skapa nya saker. Det får jag inte riktigt lugn och ro till hemma, så detta är ett första försök att få mer inspiration. Jag har redan kommit i gång. Dock är internet lite si och så här nere, men gud vad skönt det har varit! Det skall jag ta med mig när jag kommer hem. Lägga undan telefonen efter kl 19.00. Vi är ett sådant Dopamin-törstigt folk där ute. Varje gång vi får ”likes” på FB eller får bekräftelse på våra inlägg sprudlar det Dopamin. Dock gör det att kroppen söker efter mer och mer. Så tillslut behöver vi kickarna för att bli tillfredsställda överhuvudtaget.
Vi tar upp vår telefon ca 160 ggr per dag eller totalt en livslängd på 34 år. Så gör som jag och utmana dig själv. Stäng av din telefon efter kl 19.00 och ta bara upp den om du verkligen behöver. Avsätt tid för att vara ute på sociala medier i din almanacka. Detta är även en utmaning för mig, och den prövar jag här och nu! Är du med?

Vad skall jag då göra här?

Jag skall sitta och skriva, för hand! Skall även sätta av tid för att bara läsa, läsa böcker som jag inte har hunnit med under året som varit. Inte alla gånger jag gör det numera. En utmaning för en dyslektiker. Men skam den som ger sig!

I morse var jag ute och sprang i värmen och efter det har jag ätit en stor och mogen avokado med grönsaker. Det gröna smakar helt annorlunda här nere och jag passar på att äta massor. Vattenmelonen skall vi inte prata om, mumma!

Ni tänker säkert, Johanna har fått en 40 års kris? Haha. Men kalla vad det vill, oavsett så lever jag det livet jag vill! Gör du det? Om inga hinder finns? Vad skulle du då göra?

Vi hörs snart igen!

Kram
Johanna